Kompletteringsregeln

Kompletteringsregeln låter dig skriva av inventarier med 20 procent av anskaffningsvärdet per år, vilket gör dem helt avskrivna efter fem år. Den är den ena av två metoder för räkenskapsenlig avskrivning i 18 kap. inkomstskattelagen. Den andra är huvudregeln, som ger 30 procent på ett underlag som krymper för varje år.

Varför det behövs två regler

Huvudregeln räknar på det bokförda restvärdet. Eftersom 30 procent tas på en allt mindre summa blir en inventarie aldrig helt avskriven med bara den regeln — det ligger alltid en svans kvar. Kompletteringsregeln räknar på det ursprungliga anskaffningsvärdet och tar bort svansen.

Du får varje år välja den regel som ger lägst värde, och du får byta mellan åren. Samma regel måste däremot gälla samtliga inventarier under ett och samma räkenskapsår.

Räkneexempel

Ett bolag köper en maskin för 200 000 kronor och har inga andra inventarier.

Huvudregeln ger 60 000 kronor i avskrivning år ett, 42 000 år två och 29 400 år tre. Restvärdet är då 68 600 kronor.

Kompletteringsregeln ger 40 000 kronor per år, vilket betyder ett lägsta tillåtet värde på 80 000 kronor efter tre år.

Huvudregeln är alltså bättre i början. Från och med år fyra ger kompletteringsregeln lägre värde, och år fem är maskinen avskriven i sin helhet.

Vad som krävs för att få använda metoden

Räkenskapsenlig avskrivning förutsätter att avskrivningen i bokföringen är exakt densamma som i deklarationen. Skiljer sig beloppen åt förlorar du rätten till metoden och hamnar på restvärdesavskrivning, som bara ger 25 procent.

Därför bestäms värdeminskningsavdraget i bokslutsarbetet, mot konto 1220 och 1229, och inte i den löpande bokföringen. Vi går igenom valet varje år för de kunder vi sköter bokslut och årsredovisning åt.