Sociala avgifter

Sociala avgifter är ett samlingsbegrepp för de lagstadgade avgifter som finansierar socialförsäkringarna — framför allt arbetsgivaravgifter och egenavgifter. En vanlig missuppfattning är att avgifterna dras från den anställdes lön. Så är det inte: sociala avgifter betalas av arbetsgivaren respektive den egna företagaren, ovanpå lönen eller överskottet.

Arbetsgivaravgifter

För anställda betalar arbetsgivaren arbetsgivaravgifter på 31,42 procent av bruttolönen på normalnivå. Avgiften läggs ovanpå lönen och dras aldrig från den — det som dras från bruttolönen är i stället preliminär A-skatt. Arbetsgivaravgifterna består av flera delavgifter, bland annat ålderspensionsavgift och sjukförsäkringsavgift, och redovisas varje månad i arbetsgivardeklarationen till Skatteverket. Nedsättningar finns i vissa fall, till exempel för vissa åldersgrupper och för arbetsgivare i vissa regionala stödområden — aktuella regler finns hos Skatteverket.

Egenavgifter

Den som driver enskild näringsverksamhet betalar i stället egenavgifter på cirka 28,97 procent av överskottet på normalnivå. Egenavgifterna fyller samma funktion som arbetsgivaravgifterna och ger bland annat pensionsrätt och sjukpenninggrundande inkomst. Även här finns nedsättningar i vissa fall, och avgifterna ingår i den preliminära skatt som F-skattegodkännandet innebär att företagaren själv betalar in.

Vad avgifterna finansierar — och den anställdes egen del

Sociala avgifter finansierar bland annat allmän pension, sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Den enda socialavgift som tas ut av den enskilde är den allmänna pensionsavgiften på 7 procent, som i praktiken kvittas fullt ut genom en skattereduktion. A-kassan är däremot ingen social avgift utan ett frivilligt medlemskap med egen medlemsavgift.