Bruttolöneavdrag

Bruttolöneavdrag är en frivillig överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd om att sänka bruttolönen i utbyte mot en förmån — ofta kallat löneväxling. Den anställde avstår alltså en del av sin lön före skatt och får i stället till exempel en extra pensionsavsättning, en förmånsbil eller någon annan förmån. Det är något helt annat än de vanliga avdragen på lönebeskedet: preliminärskatten är ett skatteavdrag från bruttolönen, inte ett bruttolöneavdrag, och arbetsgivaravgifter dras över huvud taget aldrig från lönen utan betalas av arbetsgivaren ovanpå den.

Så fungerar det

När bruttolönen sänks minskar underlaget för den anställdes inkomstskatt. Om förmånen dessutom är skattefri eller gynnsamt beskattad kan utbytet bli fördelaktigt jämfört med att köpa samma sak för skattade pengar. Vanligast är löneväxling till tjänstepension: arbetsgivaren betalar en extra pensionspremie motsvarande löneminskningen, och eftersom arbetsgivaravgifterna på lön är högre än den särskilda löneskatten på pensionskostnader, som är 24,26 procent, kan arbetsgivaren ofta skjuta till mellanskillnaden utan ökad kostnad. Exakt utformning är en förhandlingsfråga och bör alltid dokumenteras skriftligt.

Baksidan: lägre lönegrundade förmåner

Bruttolöneavdraget har ett pris som ofta glöms bort. Eftersom bruttolönen sänks minskar också den sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomsten, liksom underlaget för föräldrapenning och a-kassa. Även semesterlön och framtida löneökningar kan påverkas om de beräknas på den nya, lägre lönen. Löneväxling till pension brukar därför främst löna sig för den som även efter växlingen ligger över intjänandetaken i socialförsäkringen — aktuella gränser finns hos Skatteverket och Pensionsmyndigheten. För arbetsgivaren gäller det att hantera avdraget, förmånen och redovisningen korrekt i löneadministrationen.