LIFO

LIFO står för Last In, First Out och innebär att de senast inköpta varorna räknas som förbrukade först. Metoden är inte tillåten i svensk redovisning, och det är det första du behöver veta om den.

Vad som gäller i stället

Årsredovisningslagen pekar ut först in, först ut, alltså FIFO, eller vägda genomsnittspriser. LIFO räknas inte som en sådan princip. Den är inte heller tillåten enligt IFRS, som förbjöd metoden 2005.

Ovanpå värderingsmetoden gäller lägsta värdets princip: lagret tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Varor som blivit svårsålda ska alltså skrivas ned även om de kostade mer att köpa in.

Varför begreppet ändå dyker upp

Amerikansk redovisning tillåter LIFO, och i tider av stigande priser sänker metoden det redovisade resultatet och därmed skatten. Därför lever den kvar i läroböcker och i koncernrapportering från USA. För ett svenskt bolag är den ingen valmöjlighet.

Skattemässig värdering

Vid beskattningen får varulagret tas upp till lägst 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet. Den schablonen ger ett litet utrymme utöver den redovisningsmässiga värderingen, men den bygger på ett anskaffningsvärde beräknat enligt FIFO eller genomsnittsmetoden — inte enligt LIFO.

Lagervärderingen fastställs i samband med bokslutet, och en inventering som gjorts slarvigt är svår att laga i efterhand.